Fiaworl

Så här kommer fortsättningen :)

 

Imorse vaknade vi runt 8, för att först gå och äta frukost på hotellet och för att därefter ta metron till Hanyang university. Vi siktade på att försöka ta oss dit så fort som möjligt men så blev det inte riktigt. Vi kom nog inte iväh från hotellet fören vid 9, var ju tvugna att packa ihop allting och så - vilket inte borde ta så lång tid då det kändes som att jag inte hade packat upp så mycket meeen det gjorde jag tydligen.

 

Som sagt så tog vi Metro - ett val som jag ångrar lite, hehe, då det innebar att släpa mitt >30 kilos bagage länge än vad mina armar orkade - plus att jag inte hade pats att lägga min jacka någonstans så jag var tvungen att ha på mig den och det är VARMT. När vi väl kom till Hoegi station (som låg jätte nära hotellet, så pass nära att vi kunde se tågen från receptionen) tog vi linjen mot Wangsimni för att vi där tänkte ta metron till Hanyang University, men de skyltade vid Wangsimni redan att Hanyang lång där uppe, och de kom vi frågade sa att det var bästa vägen, så där släpade vi upp väskorna för en lång trappa (som tur nog så är Sussie jätte snäll och hjälpte mig med mitt för jag klarade seriöst inte av det själv). Väl där uppe stötte vi på en hjälpsam äldre man som för klarade hur vi skulle ta oss till Hanyang och visserligen hade han ju rätt men det var Hanyang university hospital vi kom till - och det var LÅNGT ifrån var vi skulle. Vi fick lite mer hjälp av lite säkerhets vakter och andra vänliga människor och till slut kom vi till själva universitets området, men såklart helt fel ände på det.

 

Det var så varmt, jag var så slut och det känndes bara som att det bara var backa efter backa. Till slut kom vi till ett område och där träffade vi på dagens hjälte - Jay (Jag vet inte hur han stavar men det får bli sådär här :P). Han kom fram till oss när vi stog där och såg vilsna ut och frågade vart vi skulle, vi berättade och han sa att att var långt dit. Japp, ännu längre att gå. Men han erbjöd sig för att visa oss vägen och drog till och med min västa åt mit - SÅ SNÄLL ALLTSÅ. Men längst med vägen stötte vi bara på fler vilsna människor och tillslut var vi väl en 7-8 pers, haha.  Jag lovade att bjuda på mat men nu vet jag inte riktigt hur jag ska hitta honom - förhoppningsvis stöter vi på varandra. Väl där fick vi sitta och vänta rätt länge tills vi fick skjuts till boendet - men jag lärde känna en del människor där så det var ju bra. Till slut körde de oss till boendet och Suki bestämde sig för att följa med mig och Sussie för hon hade inte så mycket att göra, hon skulle komma med sitt bagage imorgon och så. När vi väl kom hit fick vi lära oss hur vi skulle komma in i byggnaden och vi blev visade till vårt rum. Min roomie har inte kommit än så jag vet fortfarande inte vem det är - men rummet är rätt nice, litet men nice. Jag lägger upp lite bilder på hur det ser ut: