Okej.. så det här hände...

Hej hej! Hoppas ni har det bra där hemma!
 
Här i sEoul har vädret bara blivit bättre och bättre, nu den kommande veckan kommer det vara minst 20 grader nästan alla dagar, men det ska tydligen också regna ett par dara och det ser jag ju inte fram till direkt. Inte nästa vecka, utan veckan efter det, är det final exam i Koreanskan så den här helgen har jag faktiskt försökt se till att plugga lite. Och jag ska fortsätta med den nu i veckan och i helgen också. Men sen så hade jag ocksp inte särskilt mycket pengar den här helegn så jag har försökt hålla mig hemma, för så fort man gpr ut så är det alltid någonting som kostar.
 
MEN, det jag hade tänkt betätta om var något som faktiskt hände idag. Jag var på väg att gå till en ris-börjare restaurant (de har gjort ideen med hamburgare koreanskt kan väl säga: det man köper där kan man väl säga liknar en hamburgare men istället för bröd är det ris mixat med sjögräs, och sen finns det en hel del val över vad själva börjaren är. jag tog en fyllning som hetta kyckling-mayo men jag bad dem ta bort majonaisen så det var bara kycklig i teriyakisås mellan riset). Så jag gick den vanliga vägen hemifrån mot restaurangen - och det finns ett övergångsställe som jag måste passera. När jag kom dit hade det just slagit om till rött så jag ställde mig och vänta, som man ska. Plötsligt kom en liten dam, som måste vara minst 65 år gammal, fram till mig och tar mig i handen. Och så säger hon "tack så mycket", på koreanska. Jag var ju såklart överraskad men jag svarade i alla fall och frågade henne "varför?", och då sa hon "för att du kommit hit till Korea". Jag visste inte riktgt vad jag skulle svara men till slut sa jag "Jag gillar ju Korea så därför kom jag hit". Sen slog det om till grönt och jag började gå, med den här, väldigt söta tanten, hand-i-hand. Haha, när vi väl kom över till andra sidan frågade hon vart jag var på väg, jag sa att jag skulle gå till en restaurang men hon missförstod och trodde jag sa att jag skulle hem, och jag kände inte riktigt för att rätta henne. Men hursom så sa hon hejdå, jag sa det tillbaka och det var det...
 
Som sagt ett något lustigt möte, med någon jag aldrig träffat förut. Men jag kan hur som hellst aldrig tänka mig att det skulle kunna inträffa hemma i Sverige. 
 
Allmänt sett så är jag lite smått rätt för de äldre damerna här, för de är inte rädda för att ta sig plats eller säga vad de tycker (en gång, när jag var och åt med mig halv-koreanska halv-tyska kompis, som bara råkar ha rosa hår, ropade plötsligt en äldre dam till henna "varför har du rosa hår??" och lite annat.. ehm, till exampel).
 
Nu ska jag gå och lägga mig! Hoppas nu har det bra, och skriv gärna en kommentar om du ni har det!
 
/ Kram Fia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0